Hej!
Lovade att skriva lite om Henry men tiden rann
visst iväg. Henry har bott hos mig sedan-08 (tror jag det var,
tiden går). Klyschan "världens bästa hund" är
sliten, men det stämmer. Det tog Henry mindre än en vecka att
knyta an till mig och livet här. Det är riktiga landet, han
har blivit en bonnhund fjärran från fina frisyrer och
cockerlook, har man nästan konstant näsan i backen går
det inte att snubbla på långa öron!
Vi har lite diskussioner om det där med
klippning, särskilt tassar om mellan trampdynorna, är han
kanske kittlig? Henry kan/vill inte vara ensam, han gråter,
skäller ylar och blir väldigt stressad.
Därför är det bra att han kan vara med mig dygnet runt.
han är en riktig mammagris. På mitt halvtidsjobb på en
tomatodling är det inga problem att ha honom, han gillar tomater,
särskilt körsbärstomater, väl mogna. De stora kan
man bära på när man blir glad! Eller att någon
gömmer så han får leta. Det tycker han är roligt.
Charmar alla kunder som kommer med att bara
vara söt och välkomnande, särskilt barn gillar han och
de honom. Då kan man sitta ner och bli klappad och beundrad.
Henry har inga mellanlägen, har man inget
särskilt för sig sover man annars är det full fart.
Cykelturer är kul och han kan springa långt bara det inte
är för varmt!
Här på min lilla gård finns
små dvärghöns, dem kan man sätta sprätt
på ibland (Gud o matte förbjude) de flaxar och skriker
så kul! Särskilt om vi skall någonstans då kan
han i ren glädjeyra ta en sväng med dem.
Likaså katterna men de år
sällan de går på på hans tokfnatt utan sitter
still och tittar på honom med avsmak.
Här finns även en kakadua, om honom
tycker Henry inte utan håller avstånd. Gojan ser bara
på sitt ena öga så han flyger inte utan knallar
omkring på golvet men Henry ser till att hålla
avstånd. Skäller och morrar, men skulle aldrig göra
något illa. Han är en perfekt hund för mig och är
min bästa vän. Klok och förståndig,
förstår det mesta jag säger.
Det enda dumma jag kan komma på det
är hans "dövhet" när jag vill kalla in honom samtidigt
som han måste lukta färdigt på något. Det kan
bli bekymmersamt och farligt. Koppel har han aldrig härhemma utan
håller sig i närheten av mig, när han skall gå i
koppel är han inte kul, ex. i tätorten, där
översköljs han av lukter så då glömmer han
all hyfs.
han skulle nog behöva gå på
kurs och lära sig ett och annat, kanske även matte!
Ja det finns mycket att berätta om denna
älskling och jag återkommer gärna.
Många hälsningar
Henry o Ylva
|
